I rörelse
ELLER kanske
Från min horisont
Utställningsdokumentation från IDI galleri 1-17 oktober 2021.
Engelsk version bellow
Den grekiska betydelsen av ordet horisont är begränsande.
En angivelse av den linje i blickfältet där markytan
och himlen möts – den mest avlägsna punkten på markytan som vi kan se. I dagligt tal beskriver också horisonten en personlig utgångspunkt från vilken någon betraktar omvärlden. Ett perspektiv avhängigt den egna positionen och blicken. I något av samtalen jag haft med Annelie Wallin har hon beskrivit sitt intresse för det sökande som äger rum inom en given struktur. Ett konstnärligt beting. En begränsning att både utmana och röra sig fritt inom. Det av naturen givna som ger förutsättningar för det mänskligt skapade där ordningen erbjuder verktyg för att
bemästra och ta kontroll över något mer känslomässigt kaotiskt. Samspelet mellan det konstanta och tillfälliga,
det faktiska och oförutsägbara.
Bilden och tolkningen.
Horisonten är närvarande i de nya teckningar som Annelie Wallin nu presenterar. En rörelse i en ny riktning i
hennes arbeten där hon utforskar linjen, perspektivet och rörelsen. Handens sökande och förmåga till precision.
Wallin prövar sitt material. Anger en grundförutsättning och låter det ena ge det andra i en rörelse genom linjens struktur, papprets materialitet och gråskalornas oändliga valörer. Filmens hyfer, svamparnas byggstenar, vars
uppgift är att ta upp näring och hjälpa till med förökning, söker sig mellan de utplacerade havregrynsflingorna i en
dramatisk puls av avvaktan och anfall.
Svampens organiska, men strukturerade sökväg.
Ett mykologiskt tänkande, som börjar i en ände och tar sig oväntade vägar, beroende på var näring och inspiration uppenbarar sig. Den ringlade lerformen som växer på höjden; böljar, kränger och skapar oväntade mörka hålrum av ljus och skugga. Wallin jobbar med materialet som om det har ett eget liv.
Bejakar det icke perfekta i ett både lustfyllt och inte alltid konfliktfritt samarbete.
Pia Kristoffersson
Annelie Wallin är utbildad på konsthögskolan i Stockholm 1989-94. Har varit verksam på den konstnärsdrivna konstscenen sen 2004 och arbetat med utställningar och offentlig gestaltning sen dess. Senaste åren har Wallin ställt ut på gallerier i Sverige, Tyskland, Grekland och Kanada, tillsammans med ID:I galleri. Under Coronan har hon deltagit i olika konstprojekt via mail såsom i ARTies mail ART project, via internet genom ARTworks.s’s digitala plattform. Wallin hade också ett verk med på Liljevalchs vårsalong i år. Hon har varit atelje-stipendiat på Björkö Konstnod (BKN) och där arbetat fram teckningarna som visas på denna utställning.
Pia Kristoffersson
In movement…
The Greek meaning of the word horizon is limiting.
An indication of the line in the field of view where the ground surface and the sky meet – the most distant point on the earth’s surface that we can see. In everyday speech, the horizon also describes a personal starting point from which someone views the outside world. A perspective dependent on one’s own position and gaze. In one of the conversations I had with Annelie Wallin, she described her interest in the search that takes place within a given structure. An artistic condition. A limitation to both challenge and move freely within. Natural boundaries that gives us a starting point when trying to take control over chaotic emotional aspects of the human condition. The interplay between the constant and the variable, the fixed and the temporary, the image and the rendering.
The horizon is present in the new drawings that Annelie Wallin is now presenting. A movement in a new direction in her works where she explores the line, perspective and movement. The hand’s search and ability for precision.
Wallin tests her material. Indicates a basic condition and allows one stroke to lead to the other, in an attentive precence through the structure of the line, the materiality of the paper and the infinite values of the gray scales. The film’s hyphae, the building blocks of fungi, whose task is to take up nutrition and help with reproduction, finds its way between the oat flakes placed in a dramatic pulse of waiting and attack.
The organic, yet structured path of the fungus.
A mycological thinking, which starts at one point and takes unexpected paths, depending on where nourishment and inspiration appear. The curled clay mold that grows on the height; undulates, tilts and creates unexpected dark voids of light and shadow. Wallin works with the material as if it has a life of its own.
Acknowledges the imperfection in a collaboration that is both joyful and not always conflict-free.
Pia Kristoffersson