Annelie Wallin och Minna Kangasmaa
ID:I galleri 3-19 oktober
English below
Bilder från samarbetsprojektet ”Growing Landscapes” mellan Minna Kangasmaa från ArtHub Pikisaari, Uleåborg, Finland och mig på ID:I galleri i oktober i år.
Vårt samarbete rör sig kring materiella processer som ett slags landskap, där olika berättelser ständigt skapas och omvandlas genom lager och tid.
Kort presentation av verken:
Installationen ”Grey Area” av Minna Kangasmaa i det stora rummet, består av en formation av torkad obränd lera liggandes på golvet och färsk lera uppkletad på väggen, den senare torkade i en pågående process och kollapsade ner på golvet som endel i utställningen.
Den 6 minuter långa videofilmen ”Growing tree” av
Annelie Wallin visades i inre rummet.
I filmen får vi se hur svampen ”slimemolds” växer i vackra formationer och hur ”handen” bryter in på scenen och med penseln ”målar” fram bilder. I verket uppstår ett växelspel mellan det som är synligt och det som är dolt, samt frågan om vem som egentligen styr berättelsen — tar plats.
English translation:
Images from the collaborative project ”Growing Landscapes” with Minna Kangasmaa from ArtHub Pikisaari, Oulu, Finland, at ID:I Gallery in October this year.
Our collaboration revolves around material processes as a kind of landscape, where different stories are constantly created and transformed through layers and time.
Short presentation of the works:
The installation ”Grey Area” by Minna Kangasmaa consists of a formation of dried, unburned clay lying on the floor and fresh clay smeared on the wall, the latter dried in an ongoing process and collapsed onto the floor as part of the exhibition.
The 6-minute video film ”Growing Tree” by Annelie Wallin was presented in the inner room.
The film shows how the fungus ”slimemolds” grows in beautiful formations and how the ”hand” breaks into the scene and ”paints” images with the brush. The work creates a dynamic interplay between what is visible and what is hidden, as well as questions about
who is in charge of the story — takes place.
English below
Text av Arvid Bergman:
Growing Landscapes kan tolkas på minst två sätt. Det första sättet är att tolka det som att det är landskapet som är meningens subjekt och att landskapet utför sitt eget växande. En passande översättning för utställningens titel skulle då kanske vara något i stil med ”Växande Landskap”. Landskapet är det som förser livet med det som livet behöver, till exempel vatten och näringsrik jord. Men utöver landskapets traditionellt moderliga attribut så innebär landskapet också en samling fundamentala gränser och trösklar som i samverkan definierar de existentiella villkoren för de organismer som lever där. Dessa varierar såklart beroende på hur det specifika landskapet är beskaffat men till exempel så skulle en gran snabbt vissna i öknen och en kaktus skulle inte må så bra i ett bergigt vinterlandskap. Landskapet uppträder, när det antar subjekt form, dels som livgivare och dels som lagstiftare.
En annan tolkning av Growing Landscapes är att se landskapet som ett objekt som via handlingarna av ett förutsatt subjekt, som inte uppträder i texten, växer fram i enlighet med dennes intention. En passande översättning skulle då kanske vara något i stil med ”Att odla landskap”. Vem är subjektet som har privilegiet att bestämma landskapets utformning? Historiskt går det inte att entydigt bestämma ett sådant subjekt. Individuella organismer och enskilda arters påverkan har inte varit större än andras, som i sin tur påverkats av landskapet. Detta belyser svårigheten i att, enligt den föregående tolkningen, dra en skiljelinje mellan landskapet och dess invånare, att göra den ena passiv och den andra aktiv. Dyngbaggen och dyngan som den rullar borde kanske snarare ses som en helhet än två skilda och oberoende enheter, en process där dyngbaggen och landskapet skapas och blir till via en ömsesidig påverkan. Till exempel tror man att det var olika typer av alger som över miljoner år syresatte atmosfären vilket i sin tur möjliggjorde utvecklingen av nya livsformer, som i sin tur satte sina egna spår i miljön, osv, osv. Snarare än att vara något fixt visar sig Landskapet vara en dynamisk rörelse som uttömmer och på nytt uppbringar sina egna impulser. Att förändra sin miljö, att odla landskap, är således i förlängningen att förändra sig själv. Vad innebär det för oss och det vi kallar moderniteten?
Kort presentation av konstnärerna:
Minna Kangasmaa är skulptör och bor och arbetar i Uleåborg, Finland. Hon har en MFA från Bildkonstakademin vid Konstuniversitetet i Helsingfors i Finland. Hon arbetar med skulptur, installation, foto och video, samt med offentlig och platsspecifik processbaserad och deltagarbaserad konst.
Hennes verk har ställts ut i ett flertal separata och grupputställningar på gallerier och museer i Finland och utomlands. Hon har skapat flera offentliga konstverk, senast för fasaden på det nya universitetssjukhuset i Uleåborg. Hon är representerad i både privata och offentliga samlingar, bland annat Finlands statliga konstsamling. Förutom sin egen konstnärliga praktik driver hon Art Hub Pikisaari, ett konstprojektutrymme och ett konstcenter på ön Pikisaari i Uleåborg, Finland.
Annelie Wallin är medlem i IDI galleri och arbetar med rumsliga installationer, som kan omfatta video, teckning och skulptur. Wallin har en MFA från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och har genom åren gjort flera offentliga gestaltningsuppdrag, ställt ut på galleri både i Sverige och utomlands i bl a Finland, Tyskland och Grekland, både separat och tillsammans med ID:I galleri. Wallin har även initierat och drivit konstprojekt utanför gallerirummet på platser av obestämd natur. Hon arbetar då process- och deltagarbaserat, ett exempel är verket ”Gistnande” som uppförts två gånger: 2022 på Rådmansö i Sthlms skärgård och 2024 på ön Pikisaari i Oulu Finland. Hon har även gjort en bok om sitt konstnärsskap som finns att köpa i utställningen.
Kort presentation av samarbetet mellan Art Hub Pikisaari och Annelie Wallin:
Minna Kangasmaa och Annelie Wallin möttes på Supermarket 2023.
Annelie Wallin inbjöds till Art Residency på Art Hub Pikisaari och att delta i Pikisaari Biennale 2024 med verket Gistnande.
Art Hub Pikisaari är ett konstprojektutrymme och ett småskaligt konstcenter i Uleåborg på ön Pikisaari med fokus på gemenskap och samarbetsprojekt inom konst, det fungerar som ett öppet nav för experimentella projekt, ett småskaligt nätverk för konstpraktik. Art Hub Pikisaari organiserar evenemang, visningar, utställningar, performance samt workshops eller enklare möten. Det drivs av konstnärerna: Minna Kangasmaa och Tuomo Kangasmaa sen år 2020.
Utställningen pågår 3-19 oktober, to-sö 12-17
ID:I galleri, Tjärhovsgatan 19, 116 28 Stockholm, idigalleri.org
Growing Landscapes text av Arvid Bergman:
Growing Landscapes can be interpreted in at least two ways. The first way is to understand the landscape as the subject of the phrase, actively performing its own growth. A suitable interpretation of the exhibition’s title in this context might be something like Sprouting Landscapes. The landscape is what provides life with what it needs—for example, water and nutrient-rich soil. But beyond the landscape’s traditionally maternal attributes, it also represents a set of fundamental boundaries and thresholds that, in interaction, define the existential conditions for the organisms that live there. These conditions naturally vary depending on the specific characteristics of the landscape—after all, a spruce tree would quickly wither in a desert, and a cactus would not fare well in a mountainous winter landscape. When the landscape is seen as a subject, it appears both as life-giverand law-giver.
Another interpretation of Growing Landscapesis to see the landscape as an object, shaped through the actions of an assumed subject, who does not appear explicitly in the text. A suitable translation in this case might be something like Cultivating Landscapes.Who, then, is the subject with the privilege of determining the form of the landscape? Historically, it’s impossible to definitively identify such a subject. The influence of individual organisms and specific species has not been greater than that of others, all of which have in turn been influenced by the landscape. This highlights the difficulty of, in line with the previous interpretation, drawing a clear boundary between the landscape and its inhabitants—of rendering one passive and the other active. Perhaps the dung beetle and the dung it rolls should instead be viewed as a whole, rather than as two separate and independent entities—a process in which the beetle and the landscape are created and come into being through mutual interaction. For example, it’s believed that various types of algae, over millions of years, oxygenated the atmosphere, which in turn enabled the development of new life forms—who then left their own mark on the environment, and so on, and so on. Rather than being something fixed, the landscape reveals itself to be a dynamic movement, one that depletes and continually regenerates its own impulses. To change one’s environment—to cultivate landscapes—is therefore, ultimately, to change oneself.
What does that mean for us, and for what we call modernity?
Minna Kangasmaa is a sculptor who lives and works in Oulu, Finland. She has an MFA from the Academy of Fine Arts at the University of the Arts Helsinki in Finland. She works with sculpture, installation, photography, and video, as well as with public and site-specific process-based and participatory art.
Her work has been exhibited in numerous solo and group exhibitions at galleries and museums in Finland and abroad. She has created several public artworks, most recently for the facade of the new university hospital in Oulu. She is represented in both private and public collections, including the Finnish State Art Collection. In addition to her own artistic practice, she runs Art Hub Pikisaari, an art project space and art center on the island of Pikisaari in Oulu, Finland.
Annelie Wallin is a member of IDI Gallery and works with spatial installations, which may include video, drawing, and sculpture. Wallin holds an MFA from the Royal Institute of Art in Stockholm and has over the years completed several public art commissions, exhibited in galleries both in Sweden and abroad, including Finland, Germany, and Greece, both solo and together with ID:I Gallery. Wallin has also initiated and run art projects outside the gallery space in places of undetermined nature. She then works process- and participation-based, an example being the work ”Gistnande” which has been performed twice: in 2022 on Rådmansö in the Stockholm archipelago and in 2024 on the island of Pikisaari in Oulu, Finland. She has also made a book about her artistry which is available for purchase in the exhibition.
A brief presentation of the collaboration between Art Hub Pikisaari and Annelie Wallin:
Minna Kangasmaa and Annelie Wallin met at Supermarket 2023. Annelie Wallin was invited to an Art Residency at Art Hub Pikisaari and to participate in the Pikisaari Biennale 2024 with the work Gistnande.
Art Hub Pikisaari is an art project space and a small-scale art center in Oulu on the island of Pikisaari with a focus on community and collaborative projects within art. It functions as an open hub for experimental projects, a small-scale network for art practice. Art Hub Pikisaari organizes events, screenings, exhibitions, performances, as well as workshops or simpler meetings. It is run by the artists Minna Kangasmaa and Tuomo Kangasmaa since 2020.
arthubpikisaari.fi
The exhibition is open from October 3-19, Thu-Sun 12-17
ID:I galleri, Tjärhovsgatan 19, 116 28 Stockholm, idigalleri.org
